I de handlingar vi har rörande Nysätersbrons historia finns foton som visar att det på den 'gamla' bron från tiden före 1942 då den nuvarande bron byggdes, fanns ett svängspann vid västra änden av bron. På fotot kan man konstatera att bron i övrigt vilar på de gamla stenpelarna. Svängspannet vilar på en stenpelare av en helt annan konstruktion och det är tydligt att detta spann tillkommit senare år då bron i övrigt byggdes men jag har inte hittat någon dokumentation som visar när denna ombyggnad skedde. Jag har nu hittat en annons från den 18 april 1893 som med stor sannolikhet är lösningen på frågan.
Av annonsen framgår att man hade en omfattande brobyggnad som medförde betydande inskränkningar i trafiken på Byälven och det kan knappast vara annat än då svängspannet, som för övrigt tillverkades av Motala verkstad, kom på plats. Det är också troligt att man i samband med dessa arbeten också renoverade brons körbana i övrigt vilket ett foto från början av 1900-talet tyder på.
Att sjötrafiken hade problem i samband med arbetena får vi anses vara dokumenterat, men hur löste man landsvägtrafiken? Denna väg utgjorde en viktig del av förbindelserna västerut mot Årjäng och Norge och det förefaller inte troligt att man utan vidare kunde avbryta denna förbindelse under så lång tid som så omfattande arbeten måste ha tagit. Använde man möjligen färja?
Vid den aktuella tiden bodde brovaktaren i den lilla röda stugan vid nuvarande badplatsen norr om bron. Av bevarade handlingar framgår att det var ett blött och dyigt område fram till bron och att detta var ett hinder när brovakten under regn ock mörker skulle ta sig till bron för öppning. Kanalbolaget ville därför förvärva en tomt vid östra brofästet något som ägaren till Sand motsatte sig eftersom det var 'den bästa jordbruksmarken'. Kanalbolaget nöjde sig inte med detta utan begärde expropriation och fick detta genom ett beslut av ingen mindre än konung Oskar den II. Sedan byggdes brovaktarens bostad på den plats där den sedan legat.
Göte Söderquist